दृष्ट्वोर्वशीं तव कथां च निशम्य शक्र: पर्याकुलोऽजनि भवन्महिमावमर्शात् ।
एवं प्रशान्तरमणीयतरावतारा- त्त्वत्तोऽधिको वरद कृष्णतनुस्त्वमेव ॥८॥
Dṛṣṭv orvaśīṁ tava kathāṁ ca niśamya śakraḥ
Paryākulo'jani bhavanmahimāvarmārśāt ।
Evaṁ praśāntaramaṇīyatarāvatārāt
Tvattodhibaro varada kṛṣṇatanus tvameva ॥8॥
த்ருஷ்ட்வோர்வஷீம் தவ கதாம் ச நிஷம்ய சக்ர:
பர்யாகுலோ'ஜநி பவன்மஹிமாவமர்ஷாத் ।
ஏவம் ப்ரஷாந்தரமணீயதராவதாராத்
த்வத்தோதிகரோ வரத க்ருஷ்ணதநுஸ்த்வமேவ ॥8॥
दृष्ट्वा-उर्वशींon seeing Urvasheeतव कथां च निशम्यand hearing Thy storyशक्र:Indraपर्याकुल:-अजनिbecame perplexedभवत्-महिमा-अवमर्शात्on realising Thy gloryएवंin this mannerप्रशान्त-रमणीयतर-अवतारात्gentle and so beautiful than this incarnation (avataara)त्त्वत्त:-of Theeअधिक:greater (surpassing)वरदO Bestower of boons!कृष्णतनु:-त्वम्-एवis Thy incarnation as Krishna, only
Seeing Urvashi and hearing about Thy achievements, Indra was perplexed, and thus realized Thy glory. O Bestower of Boons! This incarnation of Thee as Nara Naaraayana which is so gentle and beautiful, is excelled only by Thy incarnation as Krishna.