Snowstorm on Christmas Eve: A Friendship Rekindled

Fluent Fiction - Swedish: Snowstorm on Christmas Eve: A Friendship Rekindled
Find the full episode transcript, vocabulary words, and more:
fluentfiction.com/sv/episode/2024-12-22-23-34-01-sv

Story Transcript:

Sv: Det var kvällen innan julafton, och snön föll tyst utanför Freelancer’s Home.
En: It was the night before Christmas Eve, and the snow fell quietly outside of Freelancer’s Home.

Sv: Inne var det varmt och mysigt, med doften av pepparkakor i luften.
En: Inside, it was warm and cozy, with the scent of gingerbread in the air.

Sv: Runt omkring rummet var små ljusslingor upphängda mellan de delade skrivborden.
En: Around the room, small strings of lights were hung between the shared desks.

Sv: Sofia satt vid sitt bord och sorterade sina färgpennor, men hennes blick föll gång på gång mot Lars, som satt med blicken fäst på en bärbar dator.
En: Sofia sat at her desk sorting her colored pencils, but her gaze kept drifting towards Lars, who sat with his eyes fixed on a laptop.

Sv: Hon suckade.
En: She sighed.

Sv: Sofia hade bjudit in Lars till sin julfirande, men han hade bara mumlat något om arbete och skyndat sig bort.
En: Sofia had invited Lars to her Christmas celebration, but he had just mumbled something about work and hurried away.

Sv: Det hade sårat henne.
En: It had hurt her.

Sv: Var deras år av vänskap inte viktigare?
En: Wasn't their year of friendship more important?

Sv: Lars kämpade med en deadline för ett viktigt projekt.
En: Lars was struggling with a deadline for an important project.

Sv: Hans förläggare väntade på ett utkast, och pressen att lyckas höll honom vaken om nätterna.
En: His publisher was waiting for a draft, and the pressure to succeed kept him awake at nights.

Sv: Han hade knappt haft tid att höra vad Sofia sa när hon bjöd in honom.
En: He had barely had time to hear what Sofia said when she invited him.

Sv: Nu såg han hennes bekymrade blick och kände en våg av skuld.
En: Now, he saw her worried expression and felt a wave of guilt.

Sv: Plötsligt började snön falla kraftigare.
En: Suddenly, the snow began to fall heavier.

Sv: En plötslig snöstorm svepte över staden och gjorde vägarna oframkomliga.
En: An unexpected snowstorm swept over the city and made the roads impassable.

Sv: Inga bussar eller tåg gick längre, och Sofia och Lars insåg att de var tvungna att stanna kvar över natten.
En: No buses or trains were running anymore, and Sofia and Lars realized they had to stay overnight.

Sv: Medan timmarna gick började tystnaden mellan dem kännas obekväm.
En: As the hours passed, the silence between them became uncomfortable.

Sv: Sofia ville fråga Lars varför han alltid drog sig undan.
En: Sofia wanted to ask Lars why he always withdrew.

Sv: Lars märkte att Sofia var tystare än vanligt.
En: Lars noticed that Sofia was quieter than usual.

Sv: Till slut brast det.
En: Finally, it burst.

Sv: "Varför ignorerar du mig?" frågade Sofia plötsligt, hennes röst skarpt men hennes ögon ledsna.
En: "Why are you ignoring me?" Sofia asked suddenly, her voice sharp but her eyes sad.

Sv: Lars lyfte blicken från skärmen, lite förvånad.
En: Lars looked up from the screen, a little surprised.

Sv: "Ignorerar? Jag… jag har bara så mycket att göra. Den här artikeln måste bli klar innan nyår."
En: "Ignoring? I... I just have so much to do. This article has to be finished before New Year."

Sv: "Det känns som om du inte bryr dig," sa Sofia tyst.
En: "It feels like you don't care," Sofia said quietly.