Moonlit Reflections: Sibling Bonds and Healing Hearts

Fluent Fiction - Swedish: Moonlit Reflections: Sibling Bonds and Healing Hearts
Find the full episode transcript, vocabulary words, and more:
fluentfiction.org/moonlit-reflections-sibling-bonds-and-healing-hearts

Story Transcript:

Sv: Månen lyste starkt över den ensliga stranden.
En: The moon shone brightly over the deserted beach.

Sv: Det var en kylig höstkväll, och vinden lekte med de fallna löven längs vattenbrynet.
En: It was a chilly autumn evening, and the wind played with the fallen leaves along the water's edge.

Sv: Astrid och Erik stod tysta bredvid varandra, bara vågornas försiktiga kluckande hördes.
En: Astrid and Erik stood silently next to each other, only the gentle lapping of the waves could be heard.

Sv: Det hade gått många år sedan de sist varit här.
En: It had been many years since they last were here.

Sv: Astrid drog jackan tätare runt sig.
En: Astrid pulled her jacket tighter around herself.

Sv: Hon hade alltid älskat dessa stunder med sin bror.
En: She had always loved these moments with her brother.

Sv: Semesterveckorna på stranden hade varit deras fristad.
En: The vacation weeks on the beach had been their sanctuary.

Sv: Nu kände hon sig tyngd av minnena och pappas bortgång.
En: Now, she felt weighed down by memories and their father's passing.

Sv: Erik, däremot, verkade oberörd.
En: Erik, on the other hand, seemed unaffected.

Sv: Han stod med händerna i fickorna, blicken vänd mot horisonten.
En: He stood with his hands in his pockets, his gaze fixed on the horizon.

Sv: "Erik, vi måste prata," sa Astrid till sist.
En: "Erik, we need to talk," Astrid finally said.

Sv: Hon försökte fånga hans blick, men han vägrade möta den.
En: She tried to catch his gaze, but he refused to meet it.

Sv: "Vad finns det att säga?
En: "What is there to say?

Sv: Det som hänt har hänt," svarade Erik kort.
En: What's done is done," Erik replied shortly.

Sv: Astrid suckade.
En: Astrid sighed.

Sv: "Jag känner skuld, Erik.
En: "I feel guilty, Erik.

Sv: Jag talade aldrig ut med pappa.
En: I never opened up to Dad.

Sv: Jag vill inte göra samma misstag med dig."
En: I don’t want to make the same mistake with you."

Sv: Erik skakade på huvudet.
En: Erik shook his head.

Sv: "Vi har inget otalt, Astrid.
En: "We have nothing unsaid, Astrid.

Sv: Låt oss bara gå vidare."
En: Let's just move on."

Sv: Men Astrid visste att de bar på outredd smärta.
En: But Astrid knew they carried unresolved pain.

Sv: Hon mindes hur deras far alltid hade ställt krav och hur hon hade dragit sig undan.
En: She remembered how their father had always made demands and how she had withdrawn.

Sv: Erik hade å sin sida blivit hård och stängd.
En: Erik, on the other hand, had become hard and closed off.

Sv: "Du kanske kan gå vidare, men jag behöver förstå, förstå varför allt blev som det blev."
En: "You might be able to move on, but I need to understand, understand why things turned out the way they did."

Sv: Erik stönade frustrerat.
En: Erik groaned in frustration.

Sv: "Tror du inte att jag också har frågor?
En: "Don’t you think I have questions too?

Sv: Men att älta förändrar inget."
En: But dwelling on it changes nothing."

Sv: Brisen rörde sig kallare nu.
En: The breeze turned colder then.

Sv: Astrid tvekade, men bestämde sig för att inte låta rädslan tysta henne.
En: Astrid hesitated but decided not to let fear...